Life Is On My Mind

Jag går runt med en klump i magen som vägrar försvinna. Hur mkt jag än försöker lätta mitt hjärta åt alla tänkbara håll så försvinner den inte och jag vet inte ens varför den är där?! JAG TYCKER INTE ATT JAG MÅR DÅLIGT ELLER ÖVERANALYSERAR NÅGOT SPECIELLT! Varför är den då kvar? Förmodligen för flytten, säkert därför. Men det enda som känns hemskt med den är att bila ner till Stockholm i det här väderlaget. Att jag haft dödstankar blandat med dödsångest (allts det känns som att jag kommer dö snart) så är det här med att bila långt i minusgrader ingen lockande tanke. Kan man kanske beställa en chaufför som inte egentligen finns. Det är säkert en idé för framtiden, att bilarna kommer kunna köra sig själva, bara vi ger dom en adress.

Idag har jag börjat packa ihop mitt liv. Imorgon ska jg till min älskade häst, då kanske jag blir komplett och slutar oroa mig för saker. Sen ska jag ju faktiskt bowla med släkten. Så himla fin Tisdag jag har framför mig. Fast i boken jag läser skrivs det ofta om en Tisdagsfobi. Imorgon kanske är dagen jag dör. Peppar peppar. (jag vill alltså verkligen inte dö)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0